Nu är jag i vecka 30, och det är absolut inte långt kvar nu ju känns de som.. börjar kännas! Vi var på föräldragrupp hos barnmorskan i måndags, och där var det säkert 10 par, och någon i varje par ska få sitt första barn nu i november/December! Vi gjorde väl inget speciellt, men vi ska ses 3 måndagar framöver nu, och nästa gång ska vi bara prata om förlossning och se film om det. hjälp, min stora fasa ju.

lilltjejjan där inne gör fräna rörelser :) Jag badade i mammas badkar igårkväll och då flyttade sig hela min mage till och från, gick som vågor och ena stunden blev de stenhårt på ena sidan och det bukade utåt massa, det är himla häftigt o se, men lite obehagbligt ibland då de känns som om hon ska krypa ut ur skinnet på mig :)


Har även haft lite obehagbliga spänningar i magen, ilningar osv, och mensvärk, men det är väl att nu växer hon ju till sig där inne, och ska enligt libero och andra graviditetstidningar vara ca 38 cm lång, det är ju inte konstigt att det är trångt för henne.. men jag har fortfarande inte förstått att det faktiskt ligger en liten bebis inuti mig, det är helt ofattbart!

Jag är verkligen livrädd för förlossningen och det är mycket med den som jag har gått och tänkt på, nu börjar de närma sig och jag har funderat ännu mera kring förlossningen, okej självklart kommer de kännas, det kommer göra ont, men det är ungefär en dag utav mitt liv, kanske handlar det om flera dagar, eller bara några timmar, men det går över, det är ju inte så att jag ska dö. och jag har läst massor om kejsarsnitt och det är ju också ett alternativ som jag alltid snackat om att det är så de ska bli, men just nu känner jag nog mer för en vaginal förlossning och så får de bli kejsarsnitt om det blir i behov av det sen!

ut ska hon ju, det är bara kämpa =)