Alla undrar såklart om vad som pågår just nu, alla spekulerar, talar med varandra osv.. Jag har inte velat dela med mig för mycket för jag anser att det här inte berör så många andra! Men nu idag känns de väl något bättre på något sätt, för att vi har pratat lite mer, pratat än att bara kasta irritationer och agg på varann.. Jag åker till Linköping imorgon.. För att fokusera på förlossningen! Kanske blir det att hon vill komma ut under tiden jag är där, men då vill jag inget hellre än att markus kommer ner och går igenom det med mig, och han vill ju självklart också vara med. Men jag tror att vi löser de bäst såhär, iaf nu, så får vi göra vad vi kan sen, och vi vet ju vad vi båda vill, och vi vill ju samma sak! Men just nu har vi inte tiden till att göra varandra lyckliga! inte under dom här omständigheterna, och då är det bättre att vi fokuserar på att vi själva ska må bra och att våran dotter får en bra födsel. Jag har vänt in och ut på varenda tanke jag haft för att hitta nån vettig lösning, och detta är den som jag anser vara mest vettig, för allas skull! Man har svackor i ett förhållande så är det, och våran graviditet har slitit oss i stycken, vi har glömt bort oss själva och varandra under den tiden! Jag kan inte påstå att graviditeten har varit rolig alls, jag har drabbades nog av graviditets depresion (eller hur de stavas). Och det slet ut oss, både psykiskt och fyskiskt. Men jag vet att vill vi hitta tillbaka till våra härliga stunder och glada och lyckliga stunder som vi en gång hade, då kan vi det! Vi har mött på många hinder och vi har klarat varenda ett. Detta är den största prövningen vi har mött på, och jag vet att vi kommer klara den också. Man behöver bara lite tid nu..

Thats it!