skit äre..
Mitt liv är ett kaos just nu, har legat och tjutit typ oavbrutet nu i två dagar på raken, mina ögon är totalt sprängröda och svullna. jag har försökt, jag har försökt att få allt bra och försökt med lösningar, inget fungerar nu tyvärr, och ikväll gick det över gränsen.. totalt över gränsen! Alla säger att jag ska vara ett ego nu och bara fokusera på mig och förlossningen så att jag klarar av den.. men hur lätt är det? det sista jag vill är att vara ett ego, det är svårt, för det finns inte i min värld. jag är inget ego och jag vet det själv, jag har aldrig varit det heller för den delen.. Men nu måste jag samla styrka och kraft inför förlossningen som kan bli vilken dag som helst inom 4 veckor.. jag är ett stort nervsammanbrott och känner mig ändå helt tom i skallen och i själen.. Jag trodde jag var värd mer, jag trodde att det fanns mer att kämpa för, inte bara från mitt håll, man klarar inte det här själv.. Jag är inte den som svartmålar folk, eller snackar skit om folk.. det vinner inte jag någonting på.. denna kväll/natt är skrämmande, jag trodde aldrig att jag skulle få höra såna saker, jag trodde aldrig att jag skulle sitta i den här sittsen.. det här var de sisa jag ville, fan fan fan..
det gick för långt och jag är sårad.
nemen vad har hänt :(
Låter inte så kul vad det nu är som har hänt! :( Mitt i allt som redan är.. Hoppas allt löser sig till det bästa! Kramar
Ursäkta vännen, men efter att ha läst dina senaste blogginlägg så har en stor fet svart filt ramlat ner över mig, vart tog tjejen jag kände vägen?? det är ditt liv, men det känns som jag ser på när du blir försummad, och det värsta är att du tillåter det! Och det ännu värre är att du bryr dig mer om honom än dig själv!!
vilket han helt enkelt inte kan förtjäna när han gör som han gör. Jag vill att du ska veta att jag tycker såhär..