jobbade ju som sagt natt nu natten som var! lite scary när det är kolsvart ute o sådär, det var jag och två till. och dom tyckte det var hur skönt som helst att jag jobbade. trevliga och lätta att arbeta med, så det var skönt! natten gick väldigt fort, och när klockan slog 07.00 var mina tio timmars jobb avslutat och jag fick hoppa in i bilen. åkte hem till min älskade syster på frukost! sen skjussa jag henne till Willys för att storhandla, så hjälpt jag henne upp med alla kassar och så sen, efter som hon inte får lyfta tunga saker.. somnade på förmiddagen någon gång..

på eftermiddagen today blev det att åka in och träna en sväng med charlotte, men sjukt segt var det! as seg i ögonen :( men ska sleepa nu snart så hoppas att jag känner mig bättre imorgon..

Kom inte in på hotmail förrut, lite panik på det, någon som förmodligen förskt komma in på min, för det stod att jag testat mitt lösen för många gånger.. men lyckades komma in till slut! lucky!

jag har bestämt mig att inte träffa psykologen nu på ett bra tag, jag känner att jag har verkligen fullt upp i skallen, med allt. folk tänker säkert vad och hur jag kan ha så mkt i skallen osv. men just nu har jag stor press på skolan, som jag kastar åt helvete snart för den går åt skogen osv.. jag känner mig förvirrad och konstig. Känner inte igen mig själv ibland, i både mitt sätt att tänka, det är ofta jag ställer mig frågan själv, "kan man verkligen säga/tänka så?" i olika situationer. jag vet inte vad som händer eller vad som kommit för period, har känt mig såhär ett tag nu.. livrädd för att gå in i väggen eller något liknande. och de med psykologen, jag går dit pga mitt stressande, oro, panik och mina sömnproblem, men jag känner att jag inte ens har tid att träffa honom e gång i veckan. det går ej, jag får inte ihop det. fan så öppen och skrivglad jag blev helt plötsligt. det är skönt att skriva ut sin känslor i bloggen, jag bryr mig inte om vilka som läser, jag skriver för att jag känner ett behov av det, även om det inte står nåt speciellt...

jag hatar att bo ifrån min lycka, varför kunde vi inte bo på samma ställe för :( fast hade vi gjort det så tror jag inte att vi hade funnit varandra så bra och så som vi gjorde, lärde känna varandra innan vi sågs första gångerna. Vi väntade, och det tror jag är orsaken till att vi är så lyckliga med varandra som vi faktiskt är. Jag har aldrig tidigare litat på någon pojkvän i mina tidigare förhållanden, även att jag inte haft något speciellt seriöst, men har blivit sviken, och sårad jämnt. Och det tar ett tag att resa och bygga upp ett förtroende för någon då. men jag har gjort det nu, jag är så säker på markus kärlek till mig. Markus är min själsfrände, det är jag helt säker på. Vi är gjorda för varandra... känner det i hela kroppen. Jag bryr mig om honom mest av allt i hela livet, Jag skulle kunna skita i allt annat. och bara kunna överleva av hans kärlek.  Han betyder något extremt mycket för mig, det är så starka känslor som jag känner för honom. har aldrig någonsin kännt dessa känslor innan.. det är något nytt för mig. Vi har nu hållt ihop i övet ett år, och all min tid jag spenderar med honom då är jag som lyckligast. Tittar ofta på min förlovningsring, och kan knappt fatta att det är sant, hur kan jag ha denna tur, att få ha världens finaste pojkvän i mitt liv? hur kan det vara sant? är de en dröm? vill spendera resten av mitt liv med denna lycka, med markus, så jag hoppas att han står ut med mig ! :) jag älskar dig hjärtat.

ne dags att sova fasta visst i ett seröst inlägg.
puss o hej!